Dockline Blog

Med anledning av premiären av den nya säsongen av Fiskedestination på TV4-Gruppens kanaler tog vi i Team Mercury Marine Sverige tempen på Mercuryambassadören, programledaren, fiskeguiden och fiskeprofilen Johan Broman som är programledare för Fiskedestination, en svensk sportfiske-rese-serie som sänds på den svenska TV4-Gruppens kanaler CMORE, TV4 Play och Sportkanalen. Serien har i skrivande stund sänts i åtta säsonger, 86 avsnitt sedan våren 2014, och är en blandning av sportfiske- och rese-, samt mat- och dryck-reportage, med fokus på destinationen och fisket. Producenten och tillika programledaren, fiskeguiden och fiskeprofilen Johan Broman, reser runt i Sverige och resten av världen för att testa det lokala sportfisket samt ta en titt på lokala boendealternativ och lokal mat och dryck. Blandningen av fiske, rekommendationer om utrustning och tekniker samt rese-, boende- och mat&dryck-inslag har gjort serien till en mycket populär långkörare på svensk tv.

Den nya säsongen finns nu att se på TV4 Play här.

1. Du är ju enligt många ”Sveriges fiskekung” i egenskap av både programledare för TV-serien Fiskedestination, men också genom ditt yrke som professionell fiskeguide som fiskat från norr till söder genom hela Sverige. Var började din passion för just fiske och hur tog passionen dig till att bli professionell fiskeguide på heltid?
   Ok, en lång historia, men jag ska försöka fatta mig kort…Dom första 15-20 åren av mitt liv spenderade jag merparten av somrarna på vår släktgård ”Lugnet” i Sikvik, ett på den tiden idylliskt litet fiskeläge strax söder om Gävle. Där var fullt av kusiner och tremänningar och vänner, så vi var många barn där på somrarna, och eftersom vårt ställe var en havstomt med en härlig gammal sjöbod och badbrygga nere i viken, var det mest där vi spenderade dagarna och kvällarna. När vi inte badade eller hade vattenkrig så fiskade vi. Det började med agnhåv och spigg och elritsa, sedan blev det bambuspö med rödvitt flöte och löja, mört och abborre, och en och en annan id. Och därifrån tog det fart. På den tiden var Gävlebukten full av fisk, lax och havsöring utanför viken, och vitfisk, ål, abborre och gädda mm inne i viksystemet. Inom kort ordnade vi våra egna små tävlingar och började samla på Abu’s guld-, silver- och bronsnålar. Sedan började jag fiska gös i Gavleån och lax och havsöring i Dalälven. Osv. Och sedan växte sig mitt fiskeområde år för år. Och intresset har hängt kvar sedan dess. Idag fiskar jag olika fiskar i olika vattendrag i hela världen, och jag tycker fortfarande att det är lika roligt.
   
   Rent kommersiellt började jag guida rätt tidigt, i liten skala, men ändå. Jag hade nyligen tagit körkort och ville mest hänga uppe i norr och fiska öring, röding och harr på somrarna, men ibland var det svårt att ha råd. Men jag pratade och förstod lite tyska på den tiden, och en sommar så kom det ett tyskt sällskap på besök på fiskecampen där jag hängde, och dom ville upp på fjället och fiska. Men dom pratade bara tyska, och på campen fanns det ingen som gjorde det… förutom jag. Så jag hjälpte fiskecampen med att ta hand om dom på fjällfiske, i utbyte mot boende och mat på fiskecampen. Det var så jag började guida. Hemmavid växte jag dessutom upp i Viggbyholm i Täby, strax norr om Stockholm, med en del av skärgården runt knuten, Stora Värtan, som då var ett fantastiskt fiskevatten.Så det föll sig ganska naturligt att börja guida där också så småningom. Och på den vägen är det.
    
2. Har ditt eget fiskande utvecklats över åren?
   Både via tv och via de fiskeresor som jag anordnar och guidar, hittar jag fortfarande regelbundet nya favoritfiskar och favoritplatser, vilket är ett fantastisk privilegium. Så jag fortsätter att lära mig nya metoder och platser och är nästan lika nyfiken idag som jag var för femtio år sedan. Och när det vill sig, när fisken är på hugget, blir jag fortfarande som ett barn ibland…uppspelt och glad.
   Skillnaden nu mot förr är dock att det inte längre är lika viktigt för mig att få störst fisk eller flest fiskar, eller ibland inte ens fisk överhuvudtaget, för jag njuter ändå mest av att bara vara i de miljöer fisket tar mig till, i gott sällskap och gärna med lite god mat och dryck. Då är jag på en plats i livet som jag gillar.
    
3. Upplever du att intresset för fiske har vuxit på senare år?
   O ja, när jag var yngre var sportfiske nästan något underligt, något som suspekta grönklädda figurer som smög runt i buskarna sysslade med. I allmänhetens ögon var det allt annat är fränt.
   Idag blomstrar sportfisket, inte minst i Europa och USA. Fräna prylar, roliga och effektiva metoder, tävlingar med fina priser, superspännande mässor, ökad tillgång till kompetenta guider och researrangörer som kan hjälpa till både vid lokala vattendrag och med resor till fjärran fiskedestinationer, och fullt av bra filmer och serier både på tv och på webben… ja, allt det har gjort sitt.
   Så det syns i statistiken att intresset har ökat… antalet svenska sportfiskare och vad de omsätter i pengar varje år, har mer än fördubblats de senaste 20 åren.
    
4. Vad gillar du allra mest att fiska?
   Två olika fiskar, med två olika metoder, på två olika typer av platser…
   GT – Giant Trevally – sportfiskets formel 1, kanske den starkaste och vildaste fisk per gram som man kan fånga på spö – på ytbete någonstans i Indiska Oceanen eller Stilla Havet.Stationär öring – svårfångade, vackra, starka och goda, om jag skulle vilja spara en fisk till stekpannan – på torrfluga i en glasklar ström i nordligaste Sverige.
    
5. Vilket är ditt bästa tips på bete/drag för [den aktuella fisken]?
   Giant Trevally – en hederlig Halco Roosta Popper, blå-lila/silver/röd. Gjorda av några av världens bästa GT-fiskare, för GT-fiske. Dom både tar fisk och håller, vilket långt ifrån alla GT-drag på marknaden gör. Stationär öring - Stor sjösandslända, när den sk ”Rocken” kläcker. Magiskt effektivt och grymt roligt. En av få perioder på året när även de största öringarna tar på torrt.
    
6. Vilken är din bästa fiskehistoria?
   Oj, svårt… jag har ju en del på lager… men… jag kan berätta om en grej som jag kommer ihåg glasklart och förhoppningsvis alltid kommer att komma ihåg lika klart…Det var i slutet av 90-talet. Jag och polaren Lax-Pär var del i ett svärdfiskelag som tävlade i en svärdfisketävling i Sodwana bay i Sydafrika – Millennium Billfish någonting… - och när vi en dag hade haft turen att landa en fin Black Marlin på drygt 200kg - det tog mig en timme och trekvart att veva hem den - och vi kände att vi var på g med fem beten släpandes efter båten, så stötte vi på ett till synes oändligt stort stim av gulfenad tonfisk som åt småfisk i ytan, med stora, jagande Black Marlins i kanterna av stimmet. Dom käkade sig alltså mätta på gulfenad tonfisk. Så vi bytte taktik direkt, och lade ut några mindre beten för att snabbt fånga en tonfisk som vi skulle använda som bete för att locka en Marlin till hugg. Och whipps, så satt den där, på min saltvattensfluga som jag fick för mig att släpa efter båten, och då följde det som fortfarande är mitt livs flugfiskefight - en gulfenad tonfisk på 30-40kg på flugspö är något så våldsamt så att det är svårt att beskriva, man måste nog uppleva det. När fisken väl var landad, förstod vi att den var för stor för att använda som bete, så vi landade snabbt en till, mindre tonfisk, som vi sydde fast på en stor, stor singelkrok - på den tiden, och fortfarande på en del platser, sydde man fast betesfisken på kroken med tråd genom ögonloberna, så betesfisken levde vidare men satt kvar på kroken - och så släppte vi ut den bakom båten, med linan från ett riggat BigGame-set. Och så började vi kryssa genom tonfiskstimmet. Och det tog inte många minuter innan det högg våldsamt. Normalt när en Marlin hugger, så gör den en rad vildsinta hopp bakom båten och sedan sticker den, inte sällan 500m eller längre, och då kan man bara vänta tills den börjar stanna upp, och då börjar man fighta den. Men den här fisken som högg nu, den rusade inte alls. Det hände ingenting. Den bara stod på 20m djup under båten. Men den var riktigt riktigt stor, det kunde vi se på ekolodet. Så Lax-Pär började pumpa upp fisken, som följde med sakta upp mot båten. Och när den närmade sig ytan så tog jag tafsen – de sista metrarna tjock nylonlina – och började lyfta fisken den sista biten mot ytan.Vi var ju alla nyfikna på vad det var vi hade på kroken. Och vad kom då upp vid sidan om båten? Jo, en vithaj stor som båten, 15-16 fot lång, och den var helt säkert inte glad, eftersom den hade vår tonfisk och vår krok i munnen. Så när vi hade fisken alldeles bredvid båten, fattade skepparen, en skotskfödd sydafrikan, snabbt läget och kapade linan med sin kniv. Och vi drog därifrån i 40 knop, hysteriskt skrattande, förmodligen smått chockade av hela upplevelsen.
   
   
    
7. Hur ser du på valet av båt och motor som sportfiskare?
   I korthet är det tre saker som är viktigast för mig i valet av båt och motor…
   - Mitt ekipage, både båten och motorn, måste fungera och hålla. Jag arbetar med sportfiske, tv och guidningar etc, och har varken tid eller råd med prylar som inte fungerar eller som går sönder.
   - Och så måste både båten och motorn vara säkra, både för mina kunders skull och för min egen skull. Och sjösäkerhet handlar bla om sjöegenskaper, och för att nå goda sjöegenskaper krävs en bra motorisering. Så, motorer som är pålitliga och starka är A och O för mig, och där är Mercury marknadsledande.- Och så får ekipaget gärna vara snabbt men det måste samtidigt vara bränsleeffektivt. Med ett snabbt ekipage når man fiskeplatserna snabbare, men med ett törstigt ekipage som drar ett par dl mer per sjömil än ett annat, blir det ganska snart onödigt dyrt, inte minst om man kör 50-100 sjömil om dagen 150-200 dagar om året.
    
8. Hur kommer det sig att du valde att köra motorer från Mercury?
   Mercury uppfyller mina krav på vad som är viktigt för en båtmotor. Pålitliga, snabba och starka och samtidigt bränsleeffektiva.
   Plus att jag tycker att dom är klart fränast på marknaden, bäst ljud, snabbast acceleration, snyggast design… och det gör ju inget.
    
9. Vad tycker du gör motorerna så lämpliga för just fiske?
   För att dom uppfyller kriterierna ovan, med betoning på driftsäkerheten och bränsleekonomin.
    
10. Många kanske undrar varför man väljer att fiska med ett hyttbåt, att en öppen båt borde vara bättre?
    Ja, det undrar säkert många, och det med all rätt. De flesta öppna båtar erbjuder ju mer och bättre utrymme för sportfiske än lika stora hyttbåtar.
    Men Ockelbo, som jag kör, har i sin B21 Cab integrerat akterdäck och motorbrunn i ett, vilket ger en akter som rymmer flera fiskare utan problem. Och på fördäcket är det gott om plats.
    Smart och funktionellt. Och är det dessutom så att man spenderar många dagar till sjöss året om, tidiga höstmornar och sena vinterkvällar i mörker och snöstorm, så är en varm och ombonad hytt som en välsignelse. Man förlänger båtsäsongen väsentligt, faktiskt fördubblar den, och dessutom blir det roligt och bekvämt att vara ute när skärgården kanske är som vackrast och erbjuder bäst sportfiske, under våren och hösten.
     
11. Avslutningsvis, var hittar man Sveriges bästa fiske?
    I min mening…?
    Norröver.
    Nu blir säkert många irriterade. Men… norröver.
    Vi är lyckligt lottade som har så oroligt många bra fiskevatten i Sverige, från Skånes kust i syd till Torneälven i norr. Från näbbgädda till röding.
    Det som skiljer norra Sverige från resten av landet är dock att det är så mycket vattendrag överallt och att det är så glest befolkat… fisketrycket är så otroligt lågt, i en del områden så lågt att det förmodligen fortfarande går att hitta sträckor som är ofiskade i modern tid.Och nästan alla arter finns där. Öring, röding, harr, lax, havsöring, gädda, abborre, vitfisk, ja… till och med gös.

Den nya säsongen finns nu att se på TV4 Play här.